det var alltid samma historia. jag var kylig till att börja med, och då ville han inte något annat än att vara tillsammans med mig. sedan smälte jag, och mitt smälta jag var oerhört annorlunda än mitt kyliga, och då ville han inte ha mig.
     som smält avslöjade jag nästan sanningen om mig själv, hur sårbar och skör jag egentligen var, och då blev det ofantligt smärtsamt att bli ratad. kyla och avståndstagande fungerade bättre, för i det kunde jag känna revanschlust och kamp om jag blev dumpad.