för jag visste
att det du sa inte var sant
aldrig att du skulle ha menat det
men det gjorde inget
inte just då
för ingenting spelade någon roll då
det gör det nästan aldrig
inte något mer än du

konstigt
nej faktiskt så var det inte så ganska lustigt

dina komplimanger
de gjorde att jag kände mig tillräcklig
iallafall för stunden
och det ögonblicket kunde jag leva på
i flera dagar, flera nätter
jag låg alltid vaken för att allt inom mig var tomt
fast samtidigt så var jag totalt igenproppad
full av längtan efter dig
spänningen, läpparna, självsäkerheten

och såklart
det som gjorde mig säker
iallafall för stunden