god förmiddag med amanda jenssen i öronen. hade det jätte mysigt igårkväll. nu har jag ätit frukost och fixat mig, om 50 minuter tar jag bussen ner till stan för att träffa alida. i eftermiddag blir det träna på friskis med ida och ikväll blir det ida och förhoppningsvis amanda också.

det är liksom så svårt för mig att veta
just nu känns det som att det bara är en vana
något som är svårt att bryta
för det är trots allt en lång tid som byggts upp
men är det verkligen lycka?
det känns mer som att det är tryggheten,
att det är den jag inte vill förlora