är det verkligen kärlek när man inte riktigt kan njuta av den andras sällskap, när hela förhållandet är som ett spel. den som ringer först, smsar först eller kysser först, det är den personen som är förloraren. när man ses som svag för att man ger kärlek till en annan person. till slut blir oftast en av personerna mest lidande, den som älskade mest. till slut hittar dålig självkänsla och svartsjuka fram, för man känner sig inte tillräcklig längre. jag är helt säker på att detta är inte vad man kallar kärlek, detta är något annat, något fult.