Vissa söndagskvällar känner jag söndagsångesten komma krypandes, ibland redan på morgonen när jag äter frukost. Jag tror att de gånger jag känner såhär är när jag vet att jag har en tuff vecka framför mig, tuff som i plugg och andra stressobjekt. Jag vill bara att det ska vara söndag i några timmar extra, några timmar längre helg där jag kan samla på mig kraft till en tuff vecka.

 

Idag kom söndagsångesten när jag tänkte på att jag har två prov i veckan som jag inte har pluggat så mycket till som jag borde ha gjort, att jag har körlektioner som jag måste prestera bra på och att jag måste hinna med att träna också. Men idag tänkte jag efter varför jag egentligen kände såhär och kom fram till att det troligtvis är för att jag formulerade mina meningar med orden borde och måste. Jag tror att det är just det som får mig att känna söndagsångest. För på söndagar finns det ännu inget jag borde göra eller måste göra just nu, men jag vet att det finns det imorgon och alla dagar fram tills fredag eftermiddag. Dessa borden och måsten finns däremot endast för att jag formulerade mina tankar på det sättet, inte för att det faktiskt är så. Därför gör jag om min söndagsångest till pepp inför veckan.

 

Idag ser jag mina borden och måsten som utmaningar jag ska sträva efter att klara och gör jag inte det så kommer det fler tillfällen där jag kan klara dem. Att göra om dessa stressobjekt till utmaningar gör att jag som tävlingsmänniska gärna vill klara dem så bra som möjligt, men det är inget måste, för man kan inte vinna alla gånger.